Synonymer till två

• 1. (ålderdomligt ord) tvätta;
     (numera mest i uttryck(et)) två sina händer frånsäga sig allt ansvar;
     jämför tvaga 2 || -r, -dde, -tt, -dd
• 2. räkneord;
     det ska vi allt bli två om det skall också jag vara med att bestämma om

verb

1. Han kom till rätten för att två sina händer.

• Betydelse: Det samma som Tvätta. Brukas i fråga om kroppens tvättning.

  Synonymer: tvätta, tvaga, byka, bada, skölja, spola, vaska, gurgla, diska, avtvå, avtvaga, avtvätta

1. 1. två, tvätta, fornsvenska þvā, dels stark böjn.: imperfekt þwō (med analogiskt w för *þō), þwōgh (med gh från plural, jämför slog: slå), part. pf. þwaghin (-æ-), o. dels svag: thwadhe, -dd-, men ej i part. pf.) = fornisländska o. fornnorska þvá (imperfekt þó o. analogiskt þvó), danska to (= skån. to(a); av forndanska thvā såsom räkneordet to av tvā), svagt böjt = gotiska þwahan, st. verb, fornsaxiska thwahan, medellågtyska twagen, dw-, fornhögtyska dwahan, twahan (sydty. zwagen, med -g- från imperfekt o. part. pf.), anglosaxiska þwéan; jämför fornpreussiska twaxtan, badkvast; för övrigt blott osäkra anknytningar. Jämför tvaga 1, 2, tvål, tvätt. — Två sina händer i betydelse 'fritaga sig från ansvar', efter Matt. 27: 24, där det omtalas, huru Pilatus 'tog vatten och tvådde sina händer för folket' för att symboliskt beteckna att han var 'oskyldig . . i denne rättfärdige mannens blod'. — Ett omljutt particip av verbet två ingår i ortnamn Utvängstorp Västergötland, fornsvenska Otwæghensthorp, till personn. Otwæghin, egentligen tillnamn med betydelse 'den otvagne, icke tvättade'.
2. 2. två (räkneord), med minnen av den gamla böjningen, dativ tvēm, t. ex. i Bib. 1541 o. Lag 1734, fornsvenska tvā = norska tvo, äldre danska tvaa, danska to (av tvā som verbet to av thvā); egentligen ackus. maskulinum (o. delvis kanske även nom. o. ackus. femininum) till fornsvenska tvē(r), f. tvā(r), n. tū (se tu) = fornisländska o. fornnorska tveir, tvǽer, tvau, gotiska twai, twôs, twå, fornsaxiska twêne (jämför under tvenne), twô, twê, fornhögtyska zwêne, zwô o. zwâ, zwei (nyhögtyska zwei alltså egentligen neutr. liksom t. ex. svenska tu), anglosaxiska twégen, twá, tú o. twá (engelska two, twain), av en urindoeuropeiska stam *du̯o- och så vidare i latin duo (jämför duett; fornfranska dous, franska deux, jämför sinkadus, trojadus), forngrekiska dýō, dýo, sanskrit d(u)vā́(u), f. o. n. dvḗ, forniriska da, dá, dáu, f. di, dí, fornslaviska d(ŭ)va, d(u)vĕ, litauiska dù, f. dvì, och så vidare Jämför tolv, tu, Tuhundra, tve-, tvegge, tveka, tvenne, tvilling, tvist, tvivel ävensom tjuga. — Tvåa i kortspel kallas hos Bellman tua(n), se tre o. tu.