Synonymer till tumme
Vad betyder tumme?
- det kortare och bredare finger som är motställt de övriga (se bild hand);
bita sig i tummen missta sig, misslyckas;
ha tumme med ha hand med, stå på god fot med;
hålla tummarna för någon intensivt önska någon lycka eller framgång;
hålla tummen i ögat på någon övervaka, ha en hållhake på;
rulla tummarna lata sig;
ha tummen mitt i handen vara mycket opraktisk;
göra tummen upp eller ned visa att man gillar respektive ogillar något;
mellan tummen och pekfingret (bildlig betydelse) uppskattningsvis, på en höft || -n;
tummar
- det kortare och bredare finger som är motställt de övriga (se bild hand);
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Nästkommande ord
Liknande ord till tumme
tumme i sammansättningar
Hur används ordet tumme?
Handätna maträtter fungerar bäst när de har en sådan fasthet och kladdighet att högerhandens tumme och dess tre efterföljande fingrar kan foga samman en tugga.
Snurra av prinskorvarna genom att nypa till med ena handens tumme och pekfinger en korvlängd in på fjälstret och med den andra handens tumme och pekfinger ytterligare en korvlängd in.
Det bidde en tumme är den närmaste beskrivning man kan komma av socialföräkringsminister Ulf Kristerssons och allianspartiernas förslag till förändringar i sjukförsäkringsreformen.
På eftermiddagen kunde EIB:s pressansvarige för Norden och Baltikum bekräfta bankens tumme upp till försäljningen av Saabs fastigheter.
Han visar genom att spänna ut sina fingrar tumme mot tumme.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Historik för tumme
- tumme = yngre fornsvenska = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska þumi, äldre danska tomme (nu blott som måttsbeteckning; annars tommelfinger) ~ äldre nysvenska (stundom) o. vissa dialekt tūme (tūma), fornsaxiska thûmo, fornhögtyska dûmo (nyhögtyska daumen), anglosaxiska þúma (engelska thumb), av urgermanska *þū̆man, besläktat med latin tumēre, svälla, tumulus, hög (jämför tumult, tumör), sanskrit túm-ra-, fet, till urindoeuropeiska tu, svälla, varom för övrigt under tju, Tjörn, total, tull 1, tuva, tysk. Alltså egentligen: det starka eller tjocka fingret. Jämför tum o. domkraft, dyning (se tilläggen). Alltså n-stamsbildning i kroppsdelsnamn ss. knoge, käke, love, mage, mjälte, mule, nacke, njure, näve, skalle, strupe, tumme, dialekt hale, svans, fornsvenska hiærne, hiæsse, fornisländska o. fornnorska barki, luftstrupe, svenska bringa, haka, lunga, tunga; hjärta, öga, öra. — Avledning: svenska dialekt tumling, äldre nysvenska tymling, fornsvenska þumlinger = fornisländska o. fornnorska þumlungr, även: tumme i handske ~ medellågtyska dûmelink i den senare betydelse, nyhögtyska däumling; direkt bildade av tumme eller avledning av det urgermanska förminskningsord þū̆mala-, -ila-, -ula- i fornsvenska þumul-, þomalfinger = fornisländska o. fornnorska þumal(s)fingr, danska tommelfinger, nyisländska þumall ~ anglosaxiska þýmel (engelska thimble, fingerborg); jämför till bildningen latin tumulus, hög (se ovan). — Hålla tummen på ögat, t. ex. hos Gustaf II Adolf; efter tyskan; jämför engelska to bring (a person) above the thumb, to turn över the thumb i motsvarande betydelse — Tummeliten, t. ex. 1771 = danska tommeliden, motsvarande medellågtyska dûmeline, nyhögtyska däumling; jämför t. ex. forngrekiska dáktylos, dvärg, egentligen: finger (se dadel), ävensom under det egentligen likbetydande pygmé. — Tummetott, barnnamn på tummen, motsvarande danska tommeltot, besläktat med tutte o. tutta 1 eller i alla händelser en likartad barnspråksbildning. I Dalarna o. Jtl. även tummelitupp. — Härtill verbet tumma (se d. o.).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Iris
Grekiskt namn som betyder regnbåge.
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs tumme?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en tumme | tummen | tummar | tummarna |
| genitiv | en tummes | tummens | tummars | tummarnas |