Definition av slutvokal
- vokal som avslutar ett ord (t.ex. ana)
Med detta menas att vissa verb ibland ändrar slutvokal.
Imperativ uttrycks i singular genom stam + slutvokal, i plural genom tillägg av - eni till stammen.
Denna slutvokal lever ännu kvar i orsamålet, och går tillbaka på en ändelse motsvarande fornsvenska - umen.
Femininformer bildas regelbundet genom tillägg av - a (noia efter noi, ' pojke '), eventuellt efter att en annan slutvokal plockats bort (mestra efter mestre, ' mästare ').
En dativändelse med slutvokal levde kvar i t.ex. åsenmål från tidigt 1900-tal som - ume, respektive - ine, - une och som - umma i äldre evertsbergsmål.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Tyskt namn med betydelsen den starka.
Tyskt namn och diminutiv av det forntyska namnet Irmin som betyder hög eller väldig.
Besläktade namn: Irmgard, Irmeli