Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Synonymer till ryttare

Vad betyder ryttare?

    1. person som rider;
      se även spansk ryttare
      || -n;
      pl. =, best. pl. -arna
<

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Hur används ordet ryttare?

  1. Jens Fredricson är tredje svenske ryttare bland de hundra främsta.

    Den nya hoppligan vänder sig i huvudsak till ryttare som ännu inte är etablerade i eliten.

    Det var i april förra året som tre ryttare attackerades av mannens två lösspringande hundar.

    Tre unga ryttare sponsras för att ta sig till OS.

    Det är långt till EM och att byta ryttare sent verkar mest vara en teknikalitet.

<

Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.

Historik för ryttare

  1. ryttare = fornsvenska = danska rytter, möjligen genom förmedling av danskan (se Tamm Gr. s. 23) från medellågtyska rûter (uttalat: -ȳ-), beriden krigare, soldat, stråtrövare = holländska ruiter, ryttare, förr även: stråtrövare (varifrån nyhögtyska reuter, ryttare = familjen. Reuter samt Reuter- i Reutercrona, -skiöld [-skj-], -svärd [-sw-] osv.), av medellatin rutarius, rövare, krigare, av äldre rupt(u)arius, till latin rupta (via), (bruten) väg (se rote o. route); alltså egentligen: som håller till på landsvägarna; sedan till betydelse påverkat av nyhögtyska reiter och så vidare (jämför riddare). — Härtill medellågtyska rûten, idka stråtröveri; se ruta 3.
<

Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.

Mina sökningar

    Dagens namnsdag

    Inget namn

    Mest sökta

      Hur böjs ryttare?

      substantiv
      singularplural
      obestämd formbestämd formobestämd formbestämd form
      nominativen ryttareryttarenryttareryttarna
      genitiven ryttaresryttarensryttaresryttarnas