Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Synonymer till panik

Vad betyder panik?

<

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Hur används ordet panik?

  1. Hundratals personer stod tätt intill varandra vid gathörnet där skottlossningen ägde rum, och panik utbröt.

    Hundratals drabbade besökare greps av panik och flydde från katedralen.

    Omslaget i väderlek ledde till lätt panik bland arrangörerna.

    Jagade av poliserna spred sig studenterna i panik på gatorna kring universitetet.

    Sedan kastade hon i panik ifrån sig vapnet på marken.

<

Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.

Historik för panik

  1. panik, ungt ord (ej hos Dalin 1853, som dock upptager panisk) = ty.; av franska panique, substantivering av adjektiv panique, av forngrekiska panikós, hörande till eller egendomlig för Pan, den grekiske skogsguden, vilken grekerna tillskrevo en plötslig, utan synbar anledning uppkommen skräck (t. ex. i en krigshär), s. k. »panisk förskräckelse» (forngrekiska deĩma panikón), ett uttryck som numera stundom användes oriktigt (t. ex. i förbindelse såsom »Han hyser en panisk förskräckelse för vatten» osv.). Adjektiv panisk om skräck uppträder hos B. Höijer 1797 (jämför ovan).
<

Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.

Mina sökningar

    Dagens namnsdag

    Inget namn

    Mest sökta

      Hur böjs panik?

      substantiv
      singular
      obestämd formbestämd form
      nominativen panikpaniken
      genitiven panikspanikens