Synonymer till kvillra
Vad betyder kvillra?
- frambringa ett snabbt vibrerande eller porlande ljud || -de
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Nästkommande ord
Hur används ordet kvillra?
Ack huru lärkan låter sig dala, kvillra i fallande skala, sjunka helt sakta bara, tillrande trilla som sten.
När Yasser nu visar hur han lyfte honom skrattar den lilla pojken kvillrande, det gjorde han inte då.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
kvillra i ordbok från 1870
Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.
Historik för kvillra
- kvillra, Dalins Arg., r-avledn. av svenska dialekt, äldre nysvenska, norska, fornisländska o. fornnorska kvilla detsamma, av *kviðla, i sin tur l-avledn. av kvida. Annorlunda Noreen V. språk 4: 19: metates av svenska dialekt kverla, jämra sig, om barn. Noreens anmärkning att -ra i svenskan ej plägar avleda verb är icke riktig, såsom framgår av listorna hos författare Ark. 14: 184. I den exempelsamling i V. språk 7: 314, dit N. hänvisar, äro ord sammanförda med mycket skiftande ursprung (glittra hör ej direkt till silver-glitt o. klappra ej till portklapp).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Max
Tysk kortform av latinska Maximilian, som är en kombination av namnen Maximus, den störste, och Aemilianus.
Maximilian
Ett latinskt namn som är en kombination av namnen Maximus, den störste, och Aemilianus. Kejsarnamn i tysk-romerska riket.
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs kvillra?
| aktiv | passiv | |
|---|---|---|
| grundform | att kvillra | att kvillras |
| nutid | kvillrar | kvillras |
| dåtid | kvillrade | kvillrades |
| supinum | har|hade kvillrat | har|hade kvillrats |
| imperativ | kvillra | |
| particip | ||
| presens | kvillrande | |