Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Synonymer till fynd

Vad betyder fynd?

<

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Hur används ordet fynd?

  1. Bo Palms fynd väckte stor uppmärksamhet i såväl lokala- som riksmedier när händelsen blev känd i slutet av april.

    Nya sökningar och kontroll av tidigare säkrade fynd och förhörsuppgifter har lett fram till anhållandet.

    Ett liknande fynd gjorde för en vecka sedan i Coops i Aarhus på Jylland.

    Det handlar bland annat om fynd som gjorts i samband med en husrannsakan i mannens bostad och i fordon han haft tillgång till.

    På onsdagen gjordes ett tredje fynd i brottsutredningen kring den försvunna kvinnan i Boden.

<

Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.

Historik för fynd

  1. fynd n. = fornsvenska fynd f., jämte fund o. yngre n., finnande, fynd, möte, påfund ~ fornsvenska funder m., fornisländska o. fornnorska fundr m. detsamma = medellågtyska vunt m. o. f., medelhögtyska vunt m.; urgermanska *funði-, verbalabstr. till *fiþpan = finna. Se fund. — Fyndgruva, efter t. fundgrube, egentligen ett bergverksord, i bildlig betydelse redan hos Luther.
<

Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.

Mina sökningar

    Dagens namnsdag

    Max

    Tysk kortform av latinska Maximilian, som är en kombination av namnen Maximus, den störste, och Aemilianus.

    Maximilian

    Ett latinskt namn som är en kombination av namnen Maximus, den störste, och Aemilianus. Kejsarnamn i tysk-romerska riket.

    Mest sökta

      Hur böjs fynd?

      substantiv
      singularplural
      obestämd formbestämd formobestämd formbestämd form
      nominativett fyndfyndetfyndfynden
      genitivett fyndsfyndetsfyndsfyndens