Definition av centralbyggnad
- byggnad med rund eller liksidig form vars mittersta rum täcks av en kupol (t.ex. Pantheon i Rom)
Den stora aulan (Aula Magna) i universitetets centralbyggnad.
Borgen bestod av en ringmur i kritsten med en centralbyggnad.
Kyrkans grundplan utgör en blandning av ett långhus och en centralbyggnad.
I Dresden byggde han först synagogan (1838 – 1840), en centralbyggnad i orientaliserande stil.
Det blev en röd trevånings centralbyggnad i tegel med två flyglar i två våningar.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Tyskt namn sammansatt av betydelseelementen gud och hård.
Tyskt namn sammansatt av betydelseelementen svärd och hård, även med betydelsen stark i ära.
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en centralbyggnad | centralbyggnaden | centralbyggnader | centralbyggnaderna |
| genitiv | en centralbyggnads | centralbyggnadens | centralbyggnaders | centralbyggnadernas |