Definition av centralbyggnad
- byggnad med rund eller liksidig form vars mittersta rum täcks av en kupol (t.ex. Pantheon i Rom)
Den stora aulan (Aula Magna) i universitetets centralbyggnad.
Borgen bestod av en ringmur i kritsten med en centralbyggnad.
Kyrkans grundplan utgör en blandning av ett långhus och en centralbyggnad.
I Dresden byggde han först synagogan (1838 – 1840), en centralbyggnad i orientaliserande stil.
Det blev en röd trevånings centralbyggnad i tegel med två flyglar i två våningar.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Engelskt namn som kommer från det latinska namnet Patricius vilket betyder förnäm eller adelsman.
Femininform av det engelska namnet Patrik, som kommer från det latinska namnet Patricius vilket betyder förnäm eller adelsman.
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en centralbyggnad | centralbyggnaden | centralbyggnader | centralbyggnaderna |
| genitiv | en centralbyggnads | centralbyggnadens | centralbyggnaders | centralbyggnadernas |